.

Finns ingen värre känsla än den jag har nu. Att vara så jävla kär i någon, och veta

att man själv har förstört allt för ett dumt jävla misstag som man vill ha ogjort mer 

än någonting annat i världen. Bara för man var osäker. Men när man väl blir säker

igen så är det redan försent, kankse. Men Vill inget hellre att allt ska vara bra igen

men jag vet inte om det är så lätt, ibland är det väl bäst att bara  blunda, och låtsas

att man inte bryr sig. Bara skita i allt och vänta tills det blir bra igen. Ensam. För
det blir alltid bra igen, även fast det tar sina lilla tid. 

Men en sak är säkert, jag har aldrig varit så kär i någon som dig. Ingen någonsin har fått mig att

må så bra på ett spciellt sätt som du fått mig att må. När jag är med dig kan jag vara mig själv.
Du är mer än bara kärlek för mig. Även min bästa vän. Som jag har sjukt kul med, som jag aldrig

villl släppa taget om, egentligen. Du är värd att kämpa för. Men ibland måste man släppa taget, och 

det handlar inte om att man är för mesig för att kämpa utan om att vara stark för ens eget bästa.

För så som jag känner nu orkar jag inte känna mer. Och då är väl detta det bästa.

 

Kommer sakna dig så frukstansvärt mycket när du ska iväg nu i två veckor, men det kanske 

också är det bästa. Har iallafalll aldrig varit ifrån dig i två veckor sen vi började träffas. Och 

det kommer kännas. Bryr mig inte om någon tycker detta var ett sjukt töntigt inlägg. 
Men det är såhär jag känner iallafall. 

hoppas på ett lyckligt slut.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hade kunnat lägga in hundra bilder till men detta får räcka.